Ibland frågar jag mig själv hur jag orkar.....? 
Dag ut och dag in...... Samma strid, samma slut...... 
Vem är jag som tycks tro att striden en dag ska vara över? 
Som vill tro att slutet ska bli ett annat..?
Läpparna ler men ögonen gråter.... och hjärtat, hjärtat det blöder....
Glädjen är borta och allt som finns kvar är tomheten.....
Hoppet är det sista som lämnar oss, som får oss att stanna kvar....
Men vad hoppas jag på?
Att få älska och bli älskad utan förbehåll...?
Att få vara den jag är utan att bli dömd....?
Att slippa känna oron att inte räcka till, att inte duga.....?
Att det jag säger har ett värde och tas på allvar....?
Att åter känna glädje och lycka i mitt liv....?
Vad framtiden har i sitt sköte vet endast mitt öde.......
Jag vet ingenting, känner ingenting, hoppas ingenting......
Det enda som finns är frågorna......
Hur ska jag orka?
Vem är jag?
När tar striden slut?
Finns det en lösning?
Finns det något hopp?
Kommer jag att bli förstådd?
Är lyckan och kärleken ämnad för mig?
Så många frågor och så få svar........


Skriven av: Linda Nylander 2012/04/22