fredag 12 december 2008
Heaven knows....
Att förlora någon man känner eller står en nära är alltid en tragedi. Oavsett om det är en nära anhörig eller en bekant. Och när sådant händer helt utan förvarning så blir man liksom helt paralyserad av chocken. Hur kunde det hända? Varför? Att det kan hända någon i ens närhet sker bara inte. Många frågor och tankar om Livet ställs man inför en sån här gång. Man inser hur skört livet är. Hur fort allt kan ta slut..... Man ska Leva Livet och ta vara på dagen! Värna om de som betyder något i ens liv och vårda kärleken. Det är så lätt att man glömmer vad som är viktigt i det stressade och prestationsfyllda samhälle vi lever i idag. Att förklara för sina barn varför någon som nyss fanns inte gör det längre är en plågsam och oerhört smärtsam situation. Vad jag önskar att jag hade någon att luta mig emot och finna tröst hos just nu. Kram på er alla och ta hand om er och varandra.
R.I.P
A.S
2008-12-12
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gumman, gumman.. ja visst är det hemskt när styrkan vacklar och man inte har någon man att luta sig mot..
Du är starkare än du tror Linda och jag tänker på er!
Kram
Åsa
Skicka en kommentar