Besviken och ensam.......

Inga vackra ord om kärlek.Ingen poesi. Bara tomhet. Förvirrad och lessen. Nyss var allt så underbart och vackert. Livet var härligt. Hela veckan har kännts konstig. Inte som förut. Inga väckningar på morgonen. Inga sms. Hade behövt någon att prata med. Besöket på sjukhuset gav mindre bra besked. Ville ha någon att prata med om det som hänt. Någon att luta mitt huvud mot. Någon som sa att det löser sig - det kommer bli bra. Någon som sa: jag finns här för dig - även om det finns ett fysiskt avstånd. Men istället fick jag tystnad och otillgänglighet. Varför??? Är bara så oerhört lessen och tom just nu. Vill inte ens gå till jobbet imorgon. Varför skulle jag? Vad är meningen? Allt jag fick var ett kanske som blev till ett inte idag........
Kanske säger så mycket men ändå ingenting. Det fyller hjärtat med hopp men också med oro och sömnlösa nätter..... Är inte också jag värd att bli behandlad med respekt? Att älskas?