Vaknade imorse med en underlig känsla som jag aldrig förr har känt. Jag tror att jag äntligen funnit den känsla jag så länge saknat. Jag tror jag fann min känsla av egenvärde. Första steget till att se mig själv som den fantastiska kvinna jag faktiskt är!!!! Att jag inte är någon att ta för givet. Inte heller någon som borde nöja sig med att bli serverad pölsa utan rödbetor och sur mjölk när jag faktiskt beställt en entrecoute med en krispig sallad och en isvatten!

ÖPPNA INTE MIN DÖRR OM DU INTE ÄR BEREDD ATT KOMMA IN!

DU FÅR INTE VANDRA PÅ MIN VÄG UTAN ATT VISA MIG DITT MÅL!

DU FÅR INTE HA MIG SOM EN DRÖM NÄR JAG VILL VARA DIN VERKLIGHET!

DU FÅR INTE ANDAS PÅ MIN PANNA, INTE FÅ MIG FALLA MER -
OM DU INTE SEN KAN STÅ FÖR ALL DEN OREDA DU GER!

Fin och tänkvärd text. Och så väldigt sann - för det är ju precis så det är! Så tänk på det ni alla där ute. Öppna inte någons dörr om ni inte är beredd att gå in i hennes/hans liv.

En del säger att jag är djup och tänker mycket på sånt som andra inte gör. Det är mycket möjligt. Men jag uppskattar också livet alldeles för mycket för att bara ta det för givet. Den korta stund vi har tilldelats här på jorden vill jag verkligen LEVA! Det är många som glömmer det. Jag har aldrig gjort något halvdant och kommer aldrig göra det. Jag vill Leva. Jag vill Älska. Jag vill bli Älskad. Jag vill Beröra. Jag vill bli Berörd. Min själ behöver näring. Ensamheten vill bli tvåsamhet. Att två själar blir en. Är det så svårt att förstå??? Helt enkelt - en helt jävla vanlig människa som vill få kärlek och allt vad det innebär. Ett vanligt liv. Ett förhållande. En framtid. Thats it!