söndag 25 januari 2009

En droppe i Havet

Jag ber en bön att du & jag
ska bli ett.
Som att önska regn när jag
står i öken.
Men du finns i mitt hjärta,
lämnar mig helt utan ett val.
Vill inte slösa mer av min tid
om du inte älskar mig.
Låtsas ett par timmar till
och sen är det dags att ta farväl.
För sent att gråta,
för nedbruten för att gå vidare.
Kan inte låta dig vara
så låt mig vara.
Ta inte det du inte vill ha av mig!
Du är en droppe i havet
Ett sandkorn i öken.
Du ger mig trygghet
för att sedan lämna mig.
Kan inte se vad du saknar,
vad jag inte kan ge dig?
Du har stulit mitt hjärta
utan att be om lov.
Du är min himmel
mitt helvete.
Du fyller mig med känslor
som jag aldrig får visa.
Som jag aldrig förr upplevt.
Att jag har ett värde,
Att jag duger som jag är,
Att JAG är JAG!
Men jag kan inte se vad det är som saknas
Vad jag inte kan ge dig.
Du är en droppe i havet
Ett sandkorn i öken.

Men vad är jag?


skriven 20090125 av Linda Nylander

5 kommentarer:

  1. Jättefint skrivet...även fast ämnet är jobbigt förstår jag! Kram

    SvaraRadera
  2. Åh, bland det mest berörande jag har läst på länge!
    Förstår att det gör ont. Men du förtjänar kärlek till 100%.

    Din vän
    Åsa

    SvaraRadera
  3. Tack. Det kommer från hjärtat. Känslorna svallar och att skriva av sig är en del av terapin. Ett sätt att släppa ut det som finns inombords.

    SvaraRadera
  4. Tack vännen! Kärleken gör ont och det är så svårt att släppa taget men det får ta den tid det tar. En dag i taget och skrivande hjälper faktiskt. kram på dig och tack för att du finns.

    SvaraRadera
  5. Men du.... helt underbara ord! Stort, vackert, målande och personligt.

    Lycka till vännen!

    Kram Linda (jobbgrannen)

    SvaraRadera