Igår var en tuff dag. Söndag är ju lika med medicinering för min del. Detta leder alltid till djup ångest och hela dagen går åt till att gruva sig för de otäcka sprutorna som allt som oftast får tårarna att spruta och illamåendet att välla över mig. Att det aldrig ska gå över kan man ju tycka. Fast lite bättre har det ändå blivit. I början så sov jag konstant i 2 dagar efter - jag var nästintill medvetslös och kunde varken äta eller dricka utan att kräkas. Nu så är ju bieffekterna ändå lindriga. Nu får man endast dras med frossa, feber, ont i magen, illamående, trötthet, förvirring, yrsel etc......... :) inte så farligt med andra ord! Som någon sa när jag frågade hur läget var: jodå, jag får behålla maten! ( ett annat ord för att säga att allt är bra)
Fick sällskap igår och blev väl omhändertagen iallafall. Vill inte vara själv då dessa symptom uppstår. Känner mig liten och ynklig. Som en liten fågelunge. Kände mig så trygg och omhuldad där jag låg under filten. Jag var nog inte världens bästa sällskap i det läget men så tryggt så tryggt att bli omhändertagen. Att inte behöva vara själv när sprutorna började verka. Sov till och från och yrade nog en hel del om allt från usbmodem till giraff halsar :) Idag känns det bättre men är rätt så trött. Ska gå och äta med L.O på waldorf. Men sen blir det raka vägen hem och krypa under filten i soffan.
2 kommentarer:
Hej Gumman,
Du kämpar på bra, att läsa dina inlägg får en att känna en massa..
Tänker på dig och önskar dig en fin dag. Trots biverkningar.
Var det han du vet som du fick sällskap av?
: )
Kram
Åsa
Tack vännen. Det värmer att höra att jag finns i dina tankar :) du är så omtänksam och go´. Jo, det är han jag fick sällskap av :) grymt jobbigt att vara själv såna gånger så det värmde att han ställde upp :)
Skicka en kommentar