Nån som har en näsduk???

Tårarna bränna under ögonlocken??? Kiss my ass säger jag! Skicka en livbåt till sunderbyn så jag inte drunknar i mina egna tårar :( Finns sådan stark kärlek i verkligheten? Man vill ju gärna hoppas det sann romantiker som man är. Livet är oförutsägbart och ibland inte så evigt som man önskar. Det är svårt om kanske till och med omöjligt att se denna gripande film utan medkänsla och sorg i hjärtat. Man kunde känna Holly´s smärta över att mista sin Gerry - så grymt och orättvist livet tedde sig. Men också oviljan att se framåt, att vilja stanna livet precis där man är komplett oförmögen att gå vidare! Fast man vet att det är ohållbart. Livet har bara en väg - och det är framåt oavsett. Och Livet går ju faktiskt vidare om än på ett annat sätt än man tänkt sig. Men en sak är jag ganska övertygad om, och det är att: alla vill vi väl bli lika älskade som Gerry och Holly???? Eller som Daniel sa till Holly; I´D LIKE TO BE SOMEBODY´S GERRY!!!! Ni som sett filmen vet vad jag menar och till Er som inte sett den; SE DEN, BUMS, PÅ STÖRT, NU, GENAST!!!!