Då blev det så på riktigt att man inte fick fira jul med sin familj. Gårdagen passerade som i en dimma tycks det. Att känna sig övergiven och lämnad ensam av sin egen familj på självaste julafton känns som ett grymt straff som ingen ska behöva utstå :( Vad är det som får en förälder att totalt strunta i om ens eget barn sitter helt själv en dag som denna? Jag förstår inte. Men jag är trots allt glad och oerhört tacksam att det fanns En person som tog mig under hans vingar :) Igår när jag slutade jobbet så blev jag hämtad. Supergoda "julmackor" serverades tillsammans med julmust. Låg i soffan under filten och såg på filmen Tomten är far till alla barn. Jättemysigt - men visst saknade jag min familj. Blir liksom inte samma sak utan dom. Men på lördag kommer iallafall mina barn - då ska vi gå ut och äta och sen blir det lilla julafton med paketöppning :) Åh va jag längtar!!!!