Jeepsafarin var en upplevelse för sig. Ett tag började jag ångra mig att jag tagit med barnen på ett sådant fartfyllt äventyr uppe i bergen. Men insåg ganska snart att jag var mer rädd än de. Jag som både är farträdd och höjdrädd. Vad hade jag gett mig in på??? Kunde jag kuva min rädsla och njuta av färden???
Jodå, faktiskt så kunde jag det vilket stärkte min självkänsla en hel del. När guiden däremot talade om för oss: att nu är det bäst ni håller i er och stoppar kamerorna i väskan för nu ska vi åka offroad - då tänkte jag: vadå offroad???? är det inte det vi gör nu??? Mama Mia låt mig komma till himmelen. Herregud säger jag bara - alla skrek och skrattade om vartannat. Vilken färd!!! Den som var coolast och minst rädd var Emma - hon är min idol och den mest orädda lilla 6åring jag känner. Lillgumman satt mest och log. Och gud nåde mig om jag ville hålla om henne i tron att hon kanske var lite rädd och orolig. Det var nog mest jag som behövde hållas om där tror jag. Lunchen fick vi serverad vid floden uppe i bergen på en flotte. Jag och Emma red kamel till Emmas stora lycka. Vi besökte också en grotta som var jättefin med droppstensformade stenar i taket men som påminnde mig om att jag sett alldeles för många skräckfilmer :) fantasin är det då inget fel på här inte......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar