Den påkörda katten

Min dotter berättade idag om en katt som blivit påkörd av en buss. Det var hennes fritidsfröken som hade hittat den vid vägkanten. Barn har ju ett unikt sätt att berätta saker och ting på som många gånger får oss att le trots att det i det här fallet var en tråkig historia om ett skadat djur. Så säger hon såhär: och då förstår du mamma så kom ju fröken och såg katten som lagg där vid vägkanten. Då lagg den där och deppade! Man kan ju lätt bli deppad när man blivit påkörd av en buss måste du ju förstå mamma! Inte är det ju så himla kul! Jag måste ju erkänna att jag fick skärpa mig för att inte börja le. För hon var ju så väldig allvarsam och det förstår man ju men sättet hon sa det på var väldigt skratt framkallande. Ibland får man verkligen bita ihop och försöka se det från barnets perspektiv. Men en fråga: Vem f-n skulle inte bli deppig av att bli påkörd av en buss? Alla har vi väl nångång känt det som om vi blivit det, eller???