Ett ljus i mörkret som blåstes ut....

Methotrexate blev nästa tillskott på medicinlistan tillsammans med kortisontabletter och folacintabletter. Methotrexate användes från början vid behandling av cancer, då i höga
doser. Senare upptäcktes att Methotrexate, som har en kraftigt inflammationsdämpande
effekt, i låga doser också har en mycket god effekt vid kronisk
ledinflammation och hudsjukdomen psoriasis. Methotrexate skulle dämpa sjukdomens inflammatoriska aktivitet, vilket innebär
att symtom som stelhet, värk, ledsvullnad och trötthet skulle minska. Därmed skulle också riskerna för skadeverkningar på  lederna avta. Om jag inte minns fel så tog jag 6 el 7 tabletter 1 gång i veckan om 2.5 mg i början men det gav inte den effekten som det skulle. jag var nog uppe i betydligt fler än så innan dom gav upp. Som mest var jag uppe i nästan 20 tabletter om dagen - om man räknade in methotrexate, folacin, tramadol, panodil, bara kortisontabletterna låg på 6 st per dag. Gissa hur min mage mådde av det? Det gick inte en dag utan magsmärtor kan jag säga =( Tyvärr så tog biverkningarna överhand och till slut gav jag upp. Mamma var hos mig och hjälpte mig allt hon kunde, tvättade mitt hår, lagade matbackar för mig att värma, fanns där för mig den dagen jag tog methotrexatet samt dagen efter. Det som hände var att jag blev så sjuuukt trött 2 dagar efter medicineringen att jag var helt utslagen och bara sov. De stunder jag var vaken var jag som i en dvala som om jag drömde. Jag mådde konstant illa och kräktes ett helt dygn efteråt - detta pågick i ett par månader, 1-2 dagar i veckan. Jag mådde inte bra det var det enda som var säkert just då! Jag fick stora blåsor i munnen periodvis som gjorde ont och jag fick otäcka hudutslag. Håret klarade sig ändå rätt bra om än man drog sig för att tvätta och borsta det - för visst lossnade det en hel del. Men jag blev iallafall inte skallig hahaha tack och lov för det får man väl säga! Sen fick man gå och lämna blodprover var 14:e dag. Man kan säga att hela min existens hägrade kring detta och det som man förut hade kallat ett till synes helt vanligt liv var nu som bortblåst. Jaha, tänkte jag - det är jag och pensionärerna då. Kul liv man har - NOT! Illamåendet förvärrades och till slut mådde jag illa alla veckans dagar - då stod jag inte ut mer! Jag ringde min läkare på reumatologen och bad att få komma för konsultation. Jag fick sluta med medicinen och inte långt efter var det att ta fram kryckorna åter igen. Sjukskrivningen gick från 50 % till 100 % än en gång. Då var man på ruta 1 igen då - suck......