Tänk att hälsan är värd så mycket och att man har så lätt för att ta den för given. Men när hälsan är frånvarande så finns det inget som är så efterlängtat! Har varit jätteförkyld sen i onsdags. For hem från jobbet efter halva dagen då jag insåg att det var helt meningslöst att fortsätta. Mina arbetskamrater som tycker att jag är en tjurskalle som jobbar när jag inte borde tyckte att det var ett klokt beslut jag tog - för en gångs skull :) iallafall när det gäller beslut när det gäller min hälsa. Jag är och förblir en obotlig arbetsmyra. Jag hatar att vara sjuk och när jag måste vara hemma. Jag har liksom inte tid. För mycket att göra. Vill jobba. Nåja, har tagit det rejält lugnt och framför allt vilat rösten i några dagar. I söndags kände jag mig dock mycket piggare och startade givetvis igång ett målarprojekt. Mitt sovrum! Emma gjorde grov jobbet vilket hon njöt av i fulla drag. Har dragits nog länge med den enormt fula röda eller kanske det är vinröda väggen i mitt sovrum som jag aldrig orkat göra något åt. Svetten lackade och pulsen steg i takt med febern. Att man aldrig lär sig! Men det är ju jag å andra sidan. Ni som känner mig - hade ni väntat er något annat? Hade ni väntat er att jag skulle ligga i sängen och vänta på bättre tider? NÄ, jag tänkte väl det :)
Jaja, synden straffar sig själv som dom säger. På måndag kväll var jag så dålig att Nilla fick skjutsa in mig på akuten istället. Men målat vart det - och snyggt dessutom. Så nu ligger jag hemma och medicineras mot ilskna virus utslag som ett resultat av den höga febern (40, 2 grader närmare bestämt) Utslag pga hög feber är väl sånt som små bebisar får, eller? Fick dessutom fara akut till tandläkaren idag pga en fyllning i framtanden som lossnat. Ska dit igen på en månad och rotfylla den för....#%&#/¤#&% tanden. Billigt - NÄ. Behagligt - NÄ. Eländes elände hela tiden. Men jag har iallafall ett tjusigt sovrum nu :)